Job Job
1 (40:20) Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 (40:21) Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 (40:22) Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 (40:23) Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 (40:24) Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 (40:25) Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 (40:26) Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 (40:27) Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 (40:28) Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 (41:1) Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 (41:2) Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 (41:3) Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 (41:4) Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 (41:5) Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 (41:6) Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 (41:7) Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 (41:8) Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 (41:9) När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 (41:10) Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 (41:11) Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 (41:12) Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 (41:13) På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 (41:14) Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 (41:15) Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 (41:16) När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 (41:17) Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 (41:18) Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 (41:19) Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 (41:20) ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 (41:21) På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 (41:22) Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 (41:23) Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 (41:24) Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 (41:25) På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.